Några fakta om Aralsjöregionen och Centralasien
- Regionen blir allt intressantare geopolitiskt. Ryssland, Kina, USA, Europa och i viss mån Turkiet vill ha inflytande. Kina långt framme med investeringar i flera av länderna. Investeringar i Sidenvägen (Belt and road) med det långsiktiga målet att har snabbare transporter till Europa är ett fokus.
- Med den nya presidenten i Uzbekistan har de fem länderna kommit varandra politiskt närmare. Det praktiska samarbetet kunde dock vara betydligt bättre utvecklat
- I regionen talar man gärna om hållbar utveckling, förnybara energikällor mm. Men Uzbekistan använder fortfarande enormt mycket vatten för bevattning och Kazakstan är en av de länder i världen som har mest CO2-utsläpp per capita.
Negativ utveckling
Vattnet från Amu Darya och Syr Darya används i stort sett upp helt och hållet på väg till den uttorkade Aralsjön och:
- Klimatförändringarna kan påverka detta ytterligare negativt.
- Hastigt ökande befolkning.
- Afghanistan har börjat ta betydande mängder av vatten uppströms i Amu Darya.
Positiva tendenser
- Uzbekistan och Kazakstan satsar på att få en effektivare vattenanvändning genom att minska förlusterna innan vattnet kommer fram till fälten och på att använda en bättre bevattningsteknologi som t ex droppbevattning.
- Samma länder anstränger sig också för att plantera buskar och träd på den torra botten av Aralsjön som annars är en källa för ”dust storms”.
- Energi/vatten-samarbetet mellan uppströms och nedströms-länderna har förbättrats. T ex byter Kirgizistan energi från Kazakstan under vintern mot att de sparar vatten i reservoarer så att detta kan användas för bevattning under vegetationsperioden.
- Norra Aralsjön är relativt stabil och har en rimlig ekologisk situation.
