Nyheter
Ont om vatten!
Syr Darya i Khudjand, Tajikistan. Foto: Bo Libert.
I februari-mars var jag på resande fot i Centralasien. Inte den bästa årstiden att resa i regionen. Minus 30 grader i den kazakiska huvudstaden Astana i mitten av februari, fortfarande snö i Tashkent. Alla känner till katastrofen i Aralsjön. En av de största sjöarna i världen tömdes under ett pardecennier då vattnet användes för att bevattna bomullsodlingar. Detta var och är en av de största vattenkatastroferna i historisk tid.
I den norra, kazakiska delen av Aralsjön har man byggt fördämningar och det som nu kallas Norra Aralsjön ger en rimlig livsmiljö. Fisken förökar sig och kan ge utkomst till fiskare. Men ingen talar om att rädda hela Aralsjön då den viktiga jordbruksnäringen är beroende av det vatten som finns tillgängligt.
Men nu är frågan om det vatten som skulle ha hamnat i Aralsjön räcker till. Det börjar bli ont om det vatten som tas från floderna Syr Darya och Amu Darya. Innan det ens kommer i närheten av sin egentliga destination.
Vad är det då som händer? Klimatförändringarna börjar bli tydliga samtidigt som befolkningen ökar markant. En tredje faktor är att Afghanistan börjat bygga kanaler som tar vatten från floden Amu Darya. Länderna nedströms är förstås oroliga för om vattnet ska räcka till. De senaste åren har också varit torra.
I brist på flodvatten har man börjat använda grundvatten i jordbruket. Än så länge borrar man utan någon kontroll och användningen är knappast uthållig på sikt.
Alla är medvetna om att vatten används alldeles för slösaktigt. Den infrastruktur med dammar och kanaler som byggdes under den sovjetiska perioden är gammal och bara hälften av vattnet kommer ens fram till fälten. Resten infiltreras eller rinner bort på annat sätt.
Länderna som ligger nedströms: Kazakstan och särskilt Uzbekistan lägger sen en tid ner stora resurser på att använda vatten mera produktivt. Uzbekistan har minskat bomullsodlingen samtidigt som textilindustrin tagit fart. Numera importerar man till och med råvara från USA! Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan har separata ministerier som fokuserar på vattenförsörjningen.
Det är viktigt att förbättra samarbetet mellan länderna som delar tillgängligt vatten. Länderna i Centralasien har under de senaste åren kommit varandra närmare politiskt men de nationella intressena skiljer sig åt. För Kirgizistan och Tadzjikistan uppströms är elproduktionen under vintern det viktiga medan länderna nedströms vill ha vatten för bevattning under den varma årstiden. Diskussioner pågår om hur man ska kunna lösa detta svåra dilemma men det finns inga enkla svar. Länder som Schweiz, Tyskland och USA, internationella utvecklingsbanker, EU och FN stödjer försöken att hitta lösningar.
För egen del har jag varit del av ett schweiziskt projekt där Uzbekistan och Tadzjikistan har kommit överens om att gemensamt mäta vattenmängder som ska fördelas enligt avtal mellan länderna så att man inte lurar varandra. Ett litet framsteg.
För en effektivare användning av både vatten och energi är prissättningen viktig. Priserna på el ökar så sakteliga men vatten är fortfarande alltför billigt. I dessa mer eller mindre autokratiska länder är det viktigt att eliten inte upprör folk alltför mycket. Det finns flera exempel på att kostnadsökningar lett till upplopp och till och med revolutioner. Flera gånger i Kirgizistan och för två år sen i Kazakstan. Så länge man får leva i lugn och ro utan alltför stora problem så tycks ”folket” tolerera den tydliga bristen på demokrati.
Krisen som knackar på dörren är allvarlig. Kan de reformer som behövs formuleras och genomföras? Utmaningarna är stora i ett osäkert geopolitiskt läge med flera stormakter som vill öka sitt inflytande: Kina, Ryssland, USA och EU.
Bo Libert
Centralasien: miljö, social utveckling och politik
Svenska Aralsjösällskapet i samarbete med ABF i Uppsala län inbjuder till en informationsträff om Centralasien kl 19:00 den 31 januari 2024 på IRES, Institutet för Rysslands- och Eurasienstudier, Gamla torget 3, 3 tr, Uppsala
Bland bomull och aprikoser i Tadzjikistan
Bo Libert
Det är politiskt mycket svårt att införa den avgörande mekanismen för att spara vatten i jordbruket, skriver Bo Libert efter en resa i Tadzjikistan.
Artikeln har tidigare publicerats i ATL och återges här med behörigt tillstånd.
The Water Footprint in Central Asia
Bo Libert
The Water Footprint is a measure of the water use for the production of goods and services.
Last year I was involved in drafting the report Water Footprint Analysis of Central Asia. It presents the results of one of the first practical applications of the Water Footprint Assessment methodology in Central Asia.
The countries covered are Kazakhstan, Kyrgyzstan, Tajikistan, Turkmenistan, and Uzbekistan. The results show that agriculture has by far the largest Water Footprint and this sector is the focus of the report. The Water Footprint of agriculture can be reduced significantly by using water more efficiently.
Proceedings: Conference on Sustainable Development and Renewable Energy Resources in Uzbekistan
September 2022
Konferensen arrangerades som en gemensam insats bland de uzbekiska universiteten som deltog i masternivåkursen om hållbar utveckling och hållbarhetsvetenskap februari till juni 2022, anordnad av Svenska Aralsjösällskapet och Karakalpak State University. Ämnet, energi, som valdes som tema för konferensen är en nyckelfråga för att uppnå ett hållbart samhälle, särskilt i den nuvarande situationen med global uppvärmning där de centralasiatiska republikerna är särskilt hårt drabbade.
Melting Glaciers in Central Asia
Översikt av Bo Libert, Oktober 2020
Klimatförändringarna bidrar till betydande förändringar när det gäller hur mycket vatten som finns i glaciärer i Centralasien. Det är särskilt i uppströmsländerna Kirgizistan och Tadzjikistan som glaciärer finns. I de höga bergen i Tien Shan och Pamir kan is och snö samlas och bildar glaciärer.
Altyn Asyr – The Golden Age Lake
Bo Libert, December 2020
På grund av de omfattande bevattningssystemen i Centralasien finns det platser där det finns för lite vatten och andra platser där det finns för mycket. Ny infrastruktur har byggts och är under uppbyggnad för att minska de problem som orsakas. Kok-Aral är en reservoar på Syr Darya byggd av Kazakstan för att samla vatten på vintern för norra Aralsjön, Sardobe-dammen vid samma flod som nyligen gick sönder byggdes i Uzbekistan för att samla vatten för bevattning och, naturligtvis, Rogundammen byggd i Tadzjikistan på en biflod till Amu Darya främst för energiändamål.
New Initiatives in the Aral Sea Region
Bo Libert
Under de senaste åren har nytänkande utvecklats i Aralsjöområdet för att motverka miljökatastrofen – eller åtminstone för att utveckla några positiva initiativ som det lokala och internationella samfundet kan samlas kring för att förbättra levnadsvillkoren i området.
The Sardoba Dam Accident
Bo Libert, maj 2020
Den 1 maj 2020 inträffade den första dammolyckan i Centralasien med en betydande gränsöverskridande påverkan. En damm i Uzbekistan under uppbyggnad – Sardobadammen – brast och stora områden inklusive nysådd jordbruksmark översvämmades i Uzbekistan såväl som Kazakstan. Kraftigt regn och storm påstods vara orsaken, men det är uppenbart att dammkonstruktionen inte var tillräckligt stabil.
1. När det gäller dammolyckan i Uzbekistan med följdverkningar i Kazakstan så har länderna nu etablerat en "roadmap" för att utveckla vattensamarbetet. Kazakstan och Uzbekistan har mycket gemensamma problem men de senare som ligger uppströms har inte velat delat med sig av vare sig vatten eller information. Detta trots att båda länderna är parter till ECEs vattenkonvention med påföljande skyldigheter att samarbeta. Vi får hoppas att dessa planer på förbättrat samarbete ska kunna förverkligas. Kazakstan vill till exempel ha ett samarbete om vattenkvalitet vilket skulle vara ett stort framsteg för regionen.
2. Nedan en intressant bild på utvecklingen när det gäller vattenflödet som en konsekvens av beräknade klimatförändringar.
Jag vill särskilt peka på de röda fälten i diagrammen till höger som visar andelen av vattenflödet som kommer från glaciärer uppe i bergen och som inom några decennier försvinner helt. Vatten från glaciärerna är särskilt viktigt för bevattning eftersom detta vatten smälter av under sommaren i huvudsak.
3. Vi har nämnt sjön Balkhash i Kazakstan. Nedan ett litet stycke som jag skrivit och jag bifogar också för information en längre artikel av Bulat Yessekin, en entusiast med nydanande idéer som arbetar med frågorna i avrinningsområdet.
Lake Balkhash is one of the largest lakes in Asia and 15th largest in the world. It is located South of Almaty in Kazakhstan and belongs to a basin shared by Kazakhstan and China. The primary inflow is from the Ili River with its origin in China's Xinjiang region. The 8000 km2 Ili delta is a unique natural marshland and the lake is a Ramsar site very rich in biodiversity.
Lake Balkhash is now the largest freshwater lake in Central Asia after the shrinkage of the Aral Sea over recent decades. The lake is divided by a strait into two parts: a relatively deep, brackish eastern portion that is fed by several minor rivers, and a shallower, less salty western portion fed by the Ili River.
Like the Aral Sea, it is shrinking from the late 1900s as a result of the diversion of water, including from the Ili river. The Kapshagay reservoir and hydropower station was built on the Ili River in 1970. The filling of the reservoir impacted Balkhash seriously and the water level fell by 2.2 m and the volume was reduced, while the salinity of the western part increased. Also, as a result of a worsening water quality, the biodiversity is declining.
While the situation has temporarily stabilized, but the threat that the unique lake may deteriorate is still there. Increasing use of water for irrigation or other purposes, including in China, may ultimately cause another environmental catastrophe.
Bo Libert.
25 Years of Activities
International Fund for Saving the Aral Sea and New Impulses for Development of the Aral Sea Region
Det är titlen på en skrift från Tashkent. Den handlar i huvudsak om vad som gjorts på Uzbekisk sida under 25 år. Vadim Sokolov är den som varit huvudpersonen bakom skriften. Den innehåller en hel del intressant inte minst om vad som händer lokalt i Amu Darya deltat.
Cenralasiengrupperna är en svensk organisation som vill främja ett demokratiskt Centralasien med ett starkt, aktivt och inkluderande civilsamhälle.
Centralasiengrupperna är en ideell, volontärdriven organisation som är politiskt och religiöst obunden. Vår målsättning är att främja ett demokratiskt Centralasien med ett starkt, aktivt, kompetent och inkluderande civilsamhälle som bidrar till att mänskliga rättigheter respekteras, utanförskap bryts och social rättvisa uppnås. Detta gör vi bland annat genom långsiktigt utvecklingssamarbete, utbyten och utbildningar samt påverkansarbete.
Centralasiengruppernas fokus är regionen Centralasien huvudsakligen i bemärkelse de fem postsovjetiska republikerna Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan. Fram tills nyligen har våra projekt utgått från Kirgizistan men framöver kommer även andra länder involveras. Centralasiengrupperna är en relativt ung organisation och därför fortfarande i uppbyggnadsfas. Vårt sikte är inställt på att bli en naturlig plattform för personer som vill engagera sig i frågor kopplade till regionen – är du intresserad av att bli aktiv finns det alltså en stor möjlighet att utveckla och skapa egna projekt hos oss!
Akhmet Amangeldiev har skrivit en rapport om sina studier och fyra månader i Uppsala. Rapporten heter Summary Report är skriven på engelska och finns att ladda ner.
Ett stort tack till alla som bidragit med pengar till Södra Strandfolken som gjort det möjligt för honom att komma till Sverige och Uppsala.
.
